Ge din åsikt om utredarens förslag

Det är hög tid att medlen som nu används till invalidavdraget i framtiden används mera ändamålsenligt, till tjänster som ökar möjligheterna till delaktighet för personer med funktionsnedsättning.

När man redan kan betala en hel del för mycket sjukvård och andra asker som är inte avdragbär, t.ex. glasögon för över 500€/st det kunde vara bra att få mera än mindre. Redan nu inom ett par månader av året har jag gått över FPAs medicin självriskgräns och ibland transport självrisk och man är ofta nära det vid sjukhus också (man har två sjukhus / distrikt att göra saker värre).

Allmänna avdrag ger inte den flexibilitet som direkta stödåtgärder kan ge

Det här är ett bra och konkret förslag som jag understöder eftersom inbesparingarna måste komma någonstans ifrån. Det här är det minst viktiga, det som jag kan ge upp.

Eftersom invalidavdraget inte gagnar personer med små inkomster anser vi att det är motiverat att avdraget slopas och inbesparingen riktas särskilt till tjänster för personer med funktionsnedsättning.

x

En självklarhet. Allt annat vore i strid med grundlagen.

Förslaget är bra med tanke på att personer som redan i yngre ålder fått en funktionsnedsättning får behålla samma nivå på färdtjänsten. Men förslaget är problematiskt med tanke på att personer vars funktionsnedsättning huvudsakligen är åldersrelaterad inte får färdtjänst i enlighet med handikappservicelagen, utan socialvårdslagen. Dels kan det vara svårt att definiera vilka funktionsnedsättningar är huvudsakligen beroende på hög ålder och vilka inte är det. Risken finns att tolkningen av vad som är åldersrelaterat ökar då ekonomin stramas till. Samtidigt kan det leda till regionala skillnader, någonting som igen social- och hälsovårdsreformen strävar att minimera. Om vi börjar gå in för att klassificera vilka funktionsnedsättningar som är åldersrelaterade så går vi tillbaka till diagnosbaserat tänkande, vilket tanken med VALAS-arbetet var att komma bort ifrån.
Om de aktiva (i synnerhet ensamboende) personerna med funktionsnedsättning som fått sin funktionsnedsättning i hög ålder endast får 3 resor/månad (i förslaget var det nämnt minst 36 resor/år), kan följderna vara drastiska. Dessa personer kan inte mera på egna villkor vara aktiv i samhället eller delta i verksamhet som håller funktionsförmågan på en nivå som stöder att personen kan bo ensam hemma. Behovet av hemservice ökar och risken för att i ett tidigare skede än nödvändigt vara tvungen att bo på servicehem ökar. Det ökar också avsevärt på kostnaderna, även om de kommer på en annan kostnadspost. I slutändan leder det nödvändigtvis inte till besparingar, eftersom kostnaderna flyttas till en annan post. I stället är resultatet att äldre personer med funktionsnedsättning blir isolerade och får leva ett ovärdigt liv.
Men eftersom utredningsmannens förslag innehåller totalt besparingar på 74 miljoner, medan målsättningen var att spara 61 miljoner, kunde sparförslaget gällande s.k. åldersrelaterade personer med funktionsnedsättning lämnas bort. Det beräknade spareffekten är 13,8 miljoner, vilket skulle betyda att om denna lämnades ytterom, skulle totala besparingarna bli 60,2 miljoner och antagligen mera, eftersom förslagens sparåtgärder är försiktigt estimerade. Med andra ord skulle besparingsmålet fyllas även utan att denna punkt tas med.

Personer som förlorar synförmågan som äldre (över 75 år) måste berättigas till service enligt
handikappservicelagen. Ögonsjukdomar utvecklas med stigande ålder

En absolut åldersgräns är problematisk ur diskrimineringsperspektiv, men för att hämma kostnadsökningen inom färdtjänst och trygga att funktionshinderlagens tjänster erbjuds dem som är mest utsatta är en begränsning av tillämpningsområde nödvändig. En person som erhållit sitt funktionshinder i yngre ålder befinner sig då de åldras i ojämlik situation gentemot övriga i samma ålder, och därför är det motiverat att dessa personers tjänster enligt funktionshinderlagen fortgår. Vi anser att utredningsmannens förslag dels tryggar rätten till färdtjänst för personer med funktionsnedsättning, dels att det är bra att den äldre befolkningens rätt till färdtjänst via Socialvårdslagen stärks

Leasingbil kan också ses som ett alternativ till stöd för bilanskaffning. Stöd för bilanskaffning och leasingbil kan ses som alternativ och i mitt tycke skall dessa stöd påverka/minska rätten till färdtjänst (dock alltid med beaktande av individuell bedömning från fall till fall). Bilstöd och leasing borde också administreras centralt och i samarbete med/inom trafiksektorn (FPA & Trafi?).

Vet inte hur det ska fungera om man kan inte köra p.g.a. synskador... då idén är bra som i England med motability så hustrun kan köra (eller andra på min begäran) som kunde spara en del färdtjänst...

Valfrihet är bra! I o m personlig budgetering (som är i bruk i vissa kommuner) så är det här redan möjligt idag.

För många personer kan leasingbil vara ett mycket bra alternativ som ger mer flexibilitet och också inbesparingar. I samband med kartläggningen av stödbehov är det viktigt att kartlägga att den stödbehövande, ifall hen inte själv kan köra bilen, har någon som kan köra bilen. Det är viktigt att användaren godkänner användning av leasingbil och inte kan bli tvingad till detta arrangemang, samt att hen har förmåga att följa upp antal använda kilometer och kan stå för överstigande del.

x

Det vore en fördel, eftersom situationen i olika regioner varierar.

Möjligheten att välja själv genom personlig budget är ett relativt nytt fenomen i Finland. Personlig budget ger mer makt åt användaren att välja hur tjänsten förverkligas och därför anser vi att det är ett bra komplement i servicepaletten. Vi vill dock påpeka att alla inte kan handha en plånboksapplikation.

Detta borde alltid finnas till buds, speciellt på orter där tillgången till kollektivtrafik är god. På orter där kollektivtrafik saknas eller utbudet är dåligt, borde färdtjänstbrukarna involveras i utvecklandet av kollektiva tjänster och lösningar som gagnar hela ortsbefolkningen (barnfamiljer, äldre, mindre bemedlade, ekologiskt tänkande m.fl. som inte har råd/vilja att använda privatbilar).

Det är bra om man bor inom ring 3... här finns ingen kollektiv transport att tala om.

Det här tror jag att kunde spara till och med mera pengar, i synnerhet i städer som byggt ut sitt nätverk av tillgängliga kollektivtrafikfordon.

Kollektivtrafik är helt omöjlig för äldre synskadade (blinda) personer utan assistent

OM det finns kollektivtrafik

Detta är ett bra förslag, som stärker personens möjligheter använda sig av allmänna tjänster istället för dyrare särlösningar och samtidigt ger hen större möjligheter att röra sig mer självständigt. På orter där kollektivtrafik saknas bör kommunen/landskapet ta med användarna av färdtjänst i planeringen för att tillsammans hitta lösningar som tryggar rätten till fri rörlighet, gärna i samarbete med övriga kommuninvånare som behöver stöd för att förflytta sig.

Förutsatt att detta inte undergräver viljan att lokalt utveckla lösningar som är socialt och ekologiskt hållbara och gagnar det lokala samfundet.

Redan nu är FPA taxitjänst hopplös och dyr (1.50€/samtal) och man vet aldrig vem kommer / många taxi är försenad, istället av att anlita en seriös att man kan kontakta vid epost och man vet de håller tidtabellen.

Invalid är inget tillstånd som betyder att man i alla avseenden tillhör en och samma grupp med en och samma behov.

Det var bättre då man kunde ringa till den egna chauffören som man litade på istället för att gå via centraler. Överlag förespråkar jag flexibla lösningar där individen själv kan välja.

Om FPA blir huvudman för detta blir det byråkratiskt och svårt. Kommer inte att fungera enligt behov. Då måste man antagligen använda en tjänst som är vald pga priset, inte bedömt med tanke på sevicenivå el lämplighet.

Befrämjar att utdelningen av färdtjänster blir enhetlig i regionerna.

Förslaget kan medföra att det blir lättare för användaren att administrera sina resor enligt de olika lagarna, vilket är bra. Det är viktigt att de regionala centralerna särskilt på tvåspråkiga orter också kan betjäna på svenska, samt att informationen också i övrigt är lättläst och tillgänglig.

Tror att spara 2.2 m är ingenting när man punga ut massor till onödiga projekt eller EU.

Det behövs flera alternativ för anordnandet av tjänster som personlig assistans. Jag tror på personlig budgetering.

Personlig budget ger mer makt åt användaren att välja hur tjänsten förverkligas och därför anser vi att det är ett bra komplement i servicepaletten. Viktigt är att personen förstår det ansvar tjänsten innebär samt hur den fungerar; därtill är det viktigt att hen får stöd i att ta i bruk tjänsten.

Gällande personlig budgetering överlag en bra sak som ett alternativ, dessutom stöder det självbestämmandet. Påpekas bör att brukarna har olika grad av kognitiv funktionsnedsättning och kan därför inte alltid ha ett helhetsansvar över ordnandet av personlig budgetering. Olika modeller för genomförande av personlig budgetering bör planeras. Man bör garantera att också personer som fungerar på en mycket låg nivå kan använda sig av personlig budgetering.

x

En fantastisk idé! All form av medmänskligt beteende bör stödas.

behov finns säkert

Det har varit svårt att hitta assistenter för att sköta korta ärenden utanför hemmet. Detta skulle vara ett flexibelt, förmånligt sätt att sköta ärenden. Problem kan uppstå om det är rusningstid just då personen behöver hjälp med att uträtta ärenden . Därtill viktigt att chauffören som assisterar kan kommunicera med personen som behöver stöd.

En andningsförlamningspatient bör ha samma möjligheter och rättigheter att välja hur vården bäst ordnas i hens fall.

Vet inte om den här för ingen har bjudit det till mig även då jag har svårt lungsjukdom.

Tycker nuvardande system fungerar bra. Om det blir en extra option, varför inte men inte på bekostnad av vad man redan har.

Bra såvida inte administrationen blir huvudsaken.

Det behövs mera kamratstöd och större flexibilitet gällande personlig assistans och fritidsassistans. Många klienter vill kunna få hjälp med kortare pass som till exempel att gå till butiken. Om det då kunde finnas en pool av assistenter, i kommunen, så tror jag att det skulle öka på användarnas mobilitet, vilket i längden sparar ännu mer.

Så länge som den frivilliga modellen inte blir det ända alternativet. Ansvaret för denna service ska inte vara helt beroende på om det finns frivilliga eller inte.

Det är viktigt att centren kan ge betjäning på svenska, särskilt i tvåspråkiga landskap.

Gällande center för personlig assistans i de olika landskapen är det säkert bra att centralisera denna typ av verksamhet men hur garanterar man en välfungerande svenskspråkig service?

Även övriga sätt att öka och förbättra dialogen mellan socialarbetarna och brukarna bör utvecklas, så att bedömningar på basis av den dialogen kan utmynna i ändamålsenliga beslut.

En utlåtande borde räcka för flera myndigheter och de kunde först kontrollera vid kanta, istället man måste ofta skaffa intyg hit och dit och en del kostar också!

Det är problematiskt då personen med funktionsnedsättning utsetts för situationer av osäkerhet - vilket ett konstant krav att bevisa sig för den man är kan kännas som. Det här kan liknas vid kommunernas iver att konkurrensutsätta de funktionsnedsattas tjänster. Att hela tiden ifrågasätta och behovspröva är inte bra!

För personer med utvecklingsstörning förändras situationen väldigt sällan, särskilt inte till det bättre. Däremot är byråkratin kring ansökningar väldigt betungande för såväl brukaren, som de ev. anhöriga som sköter ansökningsprocessen. Utredningsmannens förslag kan medföra förbättring i situationen.

Absolut! En självklarhet!

För personer med utvecklingsstörning förändras situationen väldigt sällan. Däremot är byråkratin kring ansökningar väldigt betungande för såväl brukaren, som de ev. anhöriga som sköter ansökningsprocessen. Utredningsmannens förslag kan medföra förbättring i situationen

Gällande beslut så som läkarintyg, rehabiliteringsbeslut, omsorgsprogram och serviceplan är det bra att besluten görs att gälla tillsvidare (om inte andra skäl finns). Detta minskar på byråkratin och underlättar processerna från plan till beslut.

Ja, då kunde flera saker behandlas samtidigt, detta skulle definitivt spara pengar - och tid!

Förslaget kan innebära fördelar och nackdelar. Fördelen är att processen blir snabbare och brukaren får snabbt ett beslut. Nackdelen är om mötet gått så snabbt att brukaren inte kunnat uppfatta vad det är man beslutar om. Kommer det tydligt fram vilka frågor man har olika åsikt om, och dokumenteras dessa tydligt i planen, fastän man är överens om en del av innehållet?

Förslaget kan innebära fördelar och nackdelar. Utgångspunkten att inget onödigt rapporteras är bra och innebär ett starkare skydd för den personliga integriteten. Samtidigt är det viktigt att ta hänsyn till personens egen förmåga att kommunicera. För en del personer kan det vara svårt att uttrycka smärta, oro eller t.ex. om man är upprörd över händelser som inträffat under dagen och som påverkar personens beteende. I dessa fall är det viktigt att personalen i omgivningen kan rapportera vidare till övrig personal, så att denna förstår orsakerna till det avvikande beteendet och kan försöka underlätta det.
Detsamma gäller bestämmelserna om stärkande av självbestämmande i den uppdaterade lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda: särskilt då man använt begränsningsåtgärder är det viktigt att synliggöra och dokumentera vad som föranlett situationen samt brukarens och vid behov anhörigas uppfattning om varför situationen eskalerat. Dokumentationen kan uppmuntra personalen att fundera på vilka arbetssätt som är i bruk samt hur man genom att använda alternativa och förebyggande arbetssätt istället kan minska användningen av begränsningsåtgärder. Utbildning i hur man som personal kan stöda självbestämmande samt om tystnadsplikt och det ansvar den innebär bör garanteras.

Då man borde försöka åtminstone muntlig söker ändring... man kunde se över hur man klaga mot FPA då för det är en mardröm...

Bra om systemen bättre samtalade med varandra. Inbesparingspotentialet är i detta fall oändligt.

Bra, såvida det inte bara blir ett byråkratiskt lager till

Att minska på byråkratin är positivt. Samtidigt är det viktigt att brukaren är involverad i beslutsprocesserna och att det är möjligt att göra nya bedömningar om situationen förändras eller om brukaren ber om en ny bedömning.